Wien, flickor och så mia

Ewa Basilewsky

Jag bor i en liten by i sydvästra Frankrike med min sambo och våra böcker. De har alltid utgjort en viktig del i mitt liv, skrivandet likaså. Sagor, resereportage och föreningstidningar, där allt som kändes viktigt kom på pränt.

Jag växte upp med närheten till naturen, i en värld där jag mötte alla skogens och ängarnas  väsen. Östersjöns vågor bar med sig hemligheter från de fartyg som havet behållit. Höststormar slet och drog i mitt hår, ”kom” viskade vinden, ”försök fånga mig!” Simrishamn och Österlen lämnade vi och hunden Nemo för drygt åtta år sedan. Målet var ett litet hus på landet i Charente Maritime.

I mitt arbete som guide eller berättare i resor har jag förmånen att hela tiden upptäcka nya platser. Grönland, Påskön och Tasmanien har lämnat spår i min själ. Att resa är en livsstil, ensam, till eller med familj och vänner, i jobbet. Det blir bara roligare för varje år.  

Barnen är sedan länge utflugna,  en till USA och en till Australien, den tredje tog klivet från Skåne till Norrlands skogar. Två bonusbarn i södra Sverige, sammanlagt tio barnbarn. Sambon sedan 32 år är mig lika kär som första dagen. Efter att ha växt upp som ensambarn gläds jag över min stora familj.

På hemmaplan tar kreativiteten över. Nål- och nunotovning ger mig avkoppling från det vardagliga eller så gräver jag ner mig i min samling av barnböcker, handplockade och alldeles underbara.

Mia, min kära mormor, berättade om morfar Josefs gesällvandringar i slutet av 1800-talet. Då när världen kändes mycket större än idag. Gamla foton i en låda sa mig att här finns en historia som borde berättas. En god blandning av verklighet och fantasi.