De ville mig väl

Gunilla Vigert

Skrivandet har varit min favorithobby i över tjugo år men det är först nu 2023 som jag vågar sticka ut hakan och ge ut något skönlitterärt. 

Jag är en nyfiken person som älskar att utmana mig själv. Det är nog det som lett till att jag provat så många olika yrken även om jag alltid rört mig inom den pedagogiska sfären.

Min första roman rör sig i den teckenspråkiga världen. Jag ser teckenspråk som mitt andraspråk och har arbetat i den världen den största delen av mitt yrkesliv. Där har jag provat många olika roller, som dövlärare, tolk, översättare, skolledare, lärarutbildare och läromedelsproducent.

Jag har givit ut en lång rad tvåspråkiga läromedel samt skrivit manus till tolv språkutvecklande barnprogram för döva barn för Utbildningsradion. Nu vidgar jag mina vyer och provar olika genrer och teman.

De vill mig väl handlar om Stina, en döv kvinna som gör upp med relationen till sin mamma och sin barndom som hon blir berövad på då hon inte får lära sig teckenspråk. För Stina blir det en tuff resa utan ett fungerande språk innan hon får tillgång till teckenspråk som 19-åring och då även får tillgång till hela sin potential och en ny gemenskap med teckenspråkiga i hela världen.

 De ville mig väl är en roman som lyfter ett perspektiv som är högaktuellt i hela världen då övertro på teknik och inkludering (”normalisering”) gör att döva och hörselskadade barn inte får lära sig teckenspråk trots att det skulle öppna oanade möjligheter för dem. 

De ville mig väl

Längst in i en garderob hittar Stina en kartong med minnen som hennes älskade mormor sparat åt henne. Där ligger även en bunt med brev som Stinas mamma skickat till sin mor i början av 60-talet. Brev som Stina inte kan låta bli att läsa. De kan kanske ge svar på de obesvarade frågor hon burit med sig genom livet.

Stina är döv sedan födseln och fick växa upp utan teckenspråk. Kartongens innehåll får henne att minnas hur det var att klara sig med skärvor av ett språk alla de där åren. Utforskandet av breven leder både till att Stina försöker ta tag i relationen till sin mamma och till att hon gör upp med sin borttappade barndom. 

Hon kan inte glömma det som varit. Kan hon förstå? Förlåta?

”Ytterst få romaner handlar om döva/hörselskadade. Det är ett av skälen till att den här romanen känns angelägen. Att den bygger på en sann historia ger den extra värde för både döva och hörande.” Harriet Björneheim f.d. lärare och skolledare på Manillaskolan